Stolt.
Det är många gånger jag har funderat över varför jag lever än. Det är ofta jag inte ens förstår hur jag har orkat med allt, hur jag har kämpat och slagits mig framåt i livet för att ens stå där jag står nu. Jag har haft en hel del motgångar den senaste tiden, särskilt med sömnen och mitt mående. Mestadels är det stress och ångest som har smugit sig tätt inpå och gjort sig närvarande i mitt liv. Trots allt står jag ändå här nu. Jag lever, jag andas, jag existerar. Jag är så otroligt stolt över mig själv.