Upprepning & utredning.
Det är så otroligt tröttsamt hur mitt liv ser ut just nu; seminarium, träna, läsa kurslitteratur, laga mat, prata med mina vänner om studierna, kolla på någon serie med A, sova, repeat. Jag gillar i och för sig att jag och A har börjat experimentera mer med mat och att jag kommit igång med träningen så bra som jag har gjort. Varje dag tränar jag mellan 10-30 minuter av intensiv träning, bara för att hålla igång konditionen och samtidigt bli starkare. Det känns bra att jag är igång med träningen faktiskt! Men som sagt, mitt liv består av otroligt mycket upprepning just nu vilket gör mig hjärntrött.
Dessutom så mår jag sisådär just nu, särskilt under tiden jag väntar på utredning hos psykiatrin, vilket verkar ta någon oändlig tid.. Jag vet inte heller om jag vill dit längre då läkaren jag träffade när jag var där på ett utredande samtal var sjukt otrevlig, nedvärderande och nonchalant. Han ifrågasatte allt kring mitt mående, mina trauman och varför socialtjänsten och skolan inte gjorde något. Som om jag skulle kunna ha gjort mer som barn. Usch.. Nej, jag har verkligen noll tillit för vården överhuvudtaget och detta gjorde inte saker bättre.
Det enda som ger mig energi och lust att fortsätta leva är mina fina vänner och min älskade A. Jag hade aldrig orkat utan dem, för de ger mig kärlek och omsorg nu när jag behöver det som mest. Jag är så evigt tacksam för att ha dessa människor i mitt liv. ♡