Naiteemma

 

År 2010 sa jag upp kontakten med min biologiska mor, och på grund av hur dåligt jag mådde av det så började jag hetsäta och äta stora mängder mat när jag var ledsen. Mat blev mitt sätt att dämpa ångesten över allt jobbigt som hände i mitt liv. Jag har inga bilder från de åren då jag mådde så otroligt dåligt och kände mig så ful och fet.. I Augusti 2013, när jag nyligen fyllt 16 år, började jag gymnasiet. Jag var överviktig sedan några år tillbaka på grund av hetsätandet, men ändå hade jag lyckats gå ner några kilo sommaren innan gymnasiet. Väl i gymnasiet hade jag det svårt att skaffa vänner, vilket ledde till att jag inte vågade mig in i matsalen själv under lunchen eftersom att jag lider av social ångest. Istället började jag gå till en kiosk i närheten av skolan och köpte Pepsi Max och tuggummin istället för att äta mat, och så fortsatte det stora perioder av mina gymnasieår.

 

 

2014 började jag också att äta mindre mängder hemma och även kräkas upp mat jag åt för att gå ner i vikt fortare, men fick även infall och hetsåt. Jag gick upp och ner i vikt, men jag började även få sjuka kroppsideal, se mig själv på ett onormalt sätt och hata min kropp mer än någonsin.. Jag blev väldigt sjuk psykiskt. Jag såg inte hur smal jag hade blivit och jag insåg inte hur dåligt jag mådde. Jag gick i terapi vid den här tiden för min självskada, men det hjälpte mig inte alls. Terapeuten ansåg mig vara "lite deprimerad" när jag berättade att jag funderade på att ta livet av mig och att jag skar mig varje dag. Allt gick utför under det här året.

 

 

2015 blev jag bara ännu smalare.. Jag åt nästan bara "nyttig mat", kräktes upp det "onyttiga" och begränsade mitt matintag något otroligt. Jag drack bara vatten och Pepsi Max, och var jag på fest och hade druckit alkohol brukade jag gå på toa för att kräkas upp det eller fasta i flera dagar efteråt. Jag var livrädd för kalorier, särskilt de i flytande form! Ingen såg hur sjuk jag var i mina ätstörningar, trots extrem viktnedgång och att mina nyckelben stack ut, då folk bara såg att jag skar mig och hade sår över armarna.

 

 

Jag spenderade de nästkommande två åren med en kille som inte direkt underlättade för mitt tillfrisknande. Min vikt gick upp och ner, och så även mitt mående. Förra året gick jag även upp 30kg på grund av min dåvarande medicin, vilket inte direkt har gjort det lättare för mig att undvika att falla tillbaka i ätstörda tankesätt.. Ätstörningar är ett evigt krig och det har inte tagit slut än, även om jag är överviktig igen. Men jag kommer aldrig att sluta kämpa för att må bättre och bli frisk igen.

 

Jag ville bara uppdatera er lite medan jag är borta så mycket nu. Min ångest, ätstörningar, eksem och PTSD har tagit över mitt liv just nu. Jag försöker att må bättre och förhoppningsvis gör jag det också efter läkarbesöket..